Igår när jag kom innanför dörren, helt genomblöt av regnet, fick jag en konstig känsla i kroppen. För det första var ingen hemma så jag fick börja med att att tända upp lite här hemma. Känslan som befann sig inom mig var att det var väldigt mycket ljud i trappen för att vara i vårt trapphus. När jag hade tänt upp o ta av mig de blotta kläderna tänkte ; Jag måste bara titta ut genom nyckelhålet o så om det händer något i trappen. Just när jag sätter ögat vid så möts jag av en lång man i svarta blöta kläder o en keps nerdragen så jag inte kan se ansiktet. Jag blir så rädd att jag snabbt ryggar därifrån o inväntar vad han ska göra. Det dimper ner ett par nycklar o jag blir helt ställd o tänker nu kommer de snart hända något mystiskt här. Snabbt upp med telefonen o ringer Tom för att berätta att han nog får komma hem o rädda mig. Det är bara de att Tom lungt o sansat berättar att de nycklarna var till honom. De var nog inte nycklarna som gjorde mig rädd utan att mötas av en okänd man precis när man tittar ut. För hur som helst är jag nog nästan rädd för min egen skugga många gånger.
