Varit hos sjukgymnasten för andra gången nu sedan skadan och det känns som om jag redan varit i flera månader. Jag pratar redan med sjukgymnasten om hur snabbt jag går framåt, inte konstigt att han tittar på mig lite misstänktsamt och små ler och säger "jaja". För hur trög får jag vara, visst känns det som att det går bättre, men hur mycket jag än vill de så ska jag nog inte tro att jag har kommit till någon magiker som kan göra mitt knä friskt direkt. Jag får nog bara inse att jag är väldigt långt bort ifrån att vara helt frisk och sluta tänka på hur långtråkigt det redan är att vara långtidsskadad och tänka på hur trevligt jag kommer ha med alla gamla tanter och farbröder som tränar upp alla sina krämper samtidigt som jag.

Efter sjukgymnasten gick jag till ICA för att inhandla kvällen middag. Ikväll blev det tacopaj med grönsallad. Har även nu ikväll bakad vetebullar för att överraska Tom med semlor när han kommer hem. Det är ju faktikst snart fettisdagen så då får man tjuvsmaka någon innan. Hurvida Tom orkar äta semlor med mig vet jag inte, då han snart varit vaken i mer än 24timmar. En kolonibrand höll han vaken hela natten och ett vidare jobb under dagen idag, plus att han nu varit iväg och tränat. Vet inte vilka tabletter han tar när jag inte ser på ; )

Hoppas han kommer gilla sin semla, för jag tycker dem ser dö goda ut.