Somnade nästan direkt när jag kom hem från träningen igår, inget gick som jag ville igår ändå
så en tidigt sömn var det ända rätta.
Malmö fortlorade mot Almtuna, FCH förlorade mot Warberg - båda två är nu ute ur spel till elitserien och spel om sm-titeln.
Träningen gick väl inte jätte bra, får väl skylla på klubban som jag inte spelat med på länge. Nej tror inte det var det som orsakade det. Får ransaka sig själv till imorgon, får då finns det inte tid till att ha en uppvärmningsperiod. Har nog aldrig velat vinna så här mycket i hela mitt liv, eller jo men det ligger på en topp tre placering.

Alla säger att vi som får spela inte vet hur det känns att sitta på bänken. Att man inte kan säga att man förstår hur det känns.
Visst ego kanske att säga detta, men prova ni att åka upp till Umeå under en hel helg och inte få spela mer än en ända minut. Jag vet visst hur mycket det suger att sitta på bänken, att åka i bussar fram och tillbaka för att hålla humöret uppe för alla andras skull. Att vara borta och missa annat roligt för att nötta på bänken, det suger. Att vara borta när en morfar fyller 75, för att visa glädje mot dom som får spela och själv vara på bänken, när man inget annat vill än att vara hemma hos släkten och gratta en som betyder mycket för en. Lag idrott är inte alltid rättvist kan jag tycka, men vad gör man inte för laget. 
Jag/man har själv valt att hålla på med en lag sport, det är bara att gilla läget, ställa upp för sina lagkamrater och bita ihopa. Utan dom på bänken, hade laget aldrig kunna fortsätta, det finns inget bättre än att få en klapp på axeln när något inte går ens väg, det är därför jag håller på med lagidrott. Att få stöd från andra, som vet hur det går till och vill ens bästa.
Jag tycker så himla mycket om alla i laget, kanske därför man bryr sig så mycket om vad alla andra säger, vill bara att alla ska känna att vi är ett lag. I med och motgång.. jag vet att alla vill uppi 1an, men ingen kan göra det själv, alla 22 i truppen måste hjälpas åt och trötta varandra.

Nervositeten hoppar på mig bara jag tänker på matchen, var aldrig nervös innnan. När jag tävlade i gymnastik höll alla andra på att kissa på sig för dom var nervösa, jag var alltid coollugn. 
Vad har jag gjort för att bli nervös nu, självkänslan kanske. Detta ska inte få stopa imorn, nu JÄVLAR..