Dagarna går snabbt nu, och jag har endast två veckor kvar tills sommarjobbet är över för detta år. 
Efter trettioåtta timmars jobb förra helgen hade jag en ledig dag i tisdags. Rastlös som jag är lockade inte standen, och Tom fick snällt efter mycket övertalning sätta sig i bilen och hänga på dit jag hela sommaren velat åka, till NIMIS.
Jag hade ingen anning var det låg. Eller jag visste att det låg någonstans nära Arild och Mölle. Så ett samtal senare trodde jag att läget var under kontroll. AC på och full fast uppåt i Skåne. Efter en hel den omvägar och en tripp inom Arild och tillslut ett stop vid en Köttaffär för att fråga ytterligare en gång till om vägen, var vi framme. Det ska tilläggas att jag hade en irriterande och måtligt glad pojkvän sidan om mig hela resan, som hela tiden påpekade att jag inte hade koll och att mina små utflykter inte alltid var lika roliga. Han kunde ju ligga på standen denna dagen istället för att klättra i nån "jävla" träkoja sa han ett par gånger. 
Väl på Nimis, satte vi oss och åt vår pastasallad innan vår långa vandring skulle börja. 
Jag hade ett minne av att det inte skulle vara så långt ner till träkojorna, men Opps va fel jag hade. Tom i sina flippflopp fick kämpa sig ner och en del "torre"-utbrott fick jag leva med.
Men nere vid havet och vid detta otroliga bygge var det grymt fascinerande och man blev som barn på nytt. Vi hade en trevlig vistelse och Tom gillade det jag hade tagit med han på. Fast nästa gång lovar jag att förbereda dig lite mer..