Irriterande.
Jag förstår mig inte på vissa personer och framför allt inte han.
Jag hoppas verkligen att det inte finns många av hans sort, för ibland kan jag inte låtabli att tycka synd om han för att han är så egen.
Började med att jag ringde han vid halv fem och frågade om vi skulle ta middag.
Då satt han redan hos sin mormor och morfar och åt. Man kan väl säga till vad man gör om vi nu ska
jobba i team som det så fint heter på detta underbara jobb (tacka gud för att det bara är ett sommarjobb och
att det har varit fint väder hyfsat mycket i sommar)
Jag körde iallafall upp och tog middag själv, efter en halvtimme kommer han upp till stugan och börjar beklaga sig
över ett par vadarbyxor som var äkliga och gjorde att han inte kunde skrubba badtrapporna ordentligt.
Jaha, om du gjort det ordentligt i sön hade du inte behövt ta på dig vadarbyxorna, tänkte jag.
I söndags när jag jobbade med han, hade han också som uppgift att skrubba trapporna. Kl 4 sa han att han var klar och inte hade något att göra så han gick hem tre timmar innan vi vanligtvis slutar.
Idag fick vi göra det igen och jag fick ta halva hans jobb, fy va irriterad jag blir. Varför ska jag behöva hjälpa han bara för att han inte kan göra saker ordentligt direkt.
När jag blir så irriterad kan jag inte änns se på personen och vara trevlig.
Jag hör på mig själv hur falskt det låter när jag säger något, kan likabra vara tyst då.
Dagen har avslutats mycket bra iallafall : )
Åkte ner till Campingen och tog en jätte super god glass med Sara, Fredrik, Jonte, Jesper, Mackan och Nadja.
Alltid lika trevligt och mysigt...
Ända negativa är att det spelar ingen roll att jag löper, om jag sen ändå äter glass blir det plus minus noll.. gillar mer när det blir mycket plus.
God natt
utsikten över havet från campingen gör allt lite extra mysigt...
Kommentarer
Trackback
