I liften på väg ner för att hyra skidor.




Första åket och vi har aldrig varit mer redo.


Tom tränar på sin utförsåkningstil


I sittliften är det perfekt att ta foto så blir inte liftfärden så lång..


Laddar upp för afterski


Var ute och åt filefrossa en av dagarna




Utsikten från backen.


En bild i liften


Firade in det nya året






GOTT NYTT ÅR

Rubriken beskriver hur jag känner efter gårdagens kväll. Jag hade bjudit hem fab five ; ) till oss, för att bjuda på mat och visa upp vår nya lägenhet som nu börjar likna ett hem efter någon månad av renovering. På menyn stod det tre-rätters och efteråt tittade vi på melodifestivalen. Jag tyckte Molly var bäst !

Jag vet inte om det är för att det känns som vi träffas mycket mer sällan nu för tiden, men jag bara älskar kvällar som igår. När jag får umgås med de jag gillar, göra mig till med tre-rätters som enligt mig själv blev super gott (får tacka Maria lite för hjälpen med matförberedelserna, då hon kom tidigare och blev satt i arbete), titta på melodifestivalen som jag gillar, bara sitta och prata om allt mellan himmel och jord och inte känna att det är något speciellet igentligen mer än att träffa några speciella vänner som livar upp min tillvara så otroligt mycket. Det var ioför sig första gången de kom hem till oss nu sedan vi flyttat, men min känsla kanske beror lite på att avståndet är lite längre nu och att de tog sig tiden, orken och engagemanget att ordna med en inflyttningspresent gör att jag blir varm i kroppen.

Låter kanske lite too much, men jag kände att jag behövde berätta hur mycket jag uppskattar deras vänskap.

Att jag sedan fick bästa inflyttningspresenten också var bara helt helt för mycket och jag blev så glad ska ni veta. Underlägg från svensk tenn : ) som dimper ner i brevlådan någon dag pga av tekniska fel igår. Tack så hemskt mycket tjejer. Fick även blommor (inte dem på bilden), doftljus och jätte små söta ljusstakar som pryder vårt köksfönster så fint just nu.

Jag gillar er ; )

Hoppas han kommer gilla sin semla, för jag tycker dem ser dö goda ut.

Finns väl inte en bloggar idag som inte skriver om alla hjärtans dag, så därför ska jag också göra det. Jag vet inte hur många status uppdateringar på facebook jag läst om hur onödigt eller uppskattad de tycker denna dagen är, därför ska jag skriva om hur min alla hjärtans dag varit.

Egentligen har den inte varit mycket mer speciell än några andra dagar, mer är att den han gått lite mer i kärlekens tecken eftersom jag har en pojkvän som vet hur man gör sin flickvän glad.
Satt och pluggade lite i förmiddags när Tom kom hem efter att ha jobbat natt med två blombuketter inslagna i papper. En var för att jag var jag och den andra för att han visste att jag gillade dem så mycket och visst har han rätt. En bukett med vita (eller annan färg) tulpaner gör mig alltid glad. Att jag sedan fick en fin underbar röd ros med ett kort där det stod "You will allways be my Valentine" gjorde mig himla glad.

Att gå till sjukgymnasten senare gjorde de hela mycket bättre efter en förmiddag med massa fina blommar att dekorera lägenheten med. Väl hos sjukgymnasten körde jag på som vi kommit överrens om. Jag har fått en program som jag ska köra nu två dagar i veckan. Det känns bra men skit vad jag inte vill detta mer, tänker på det varje dag hur mycket jag bara hade velat ha det ogjort.

Jag berättade för laget idag att det förmodligen inte blir mer innebandy för min del, och det kändes så jävla tungt rent ut sagt. Blir förmodligen operation till våren/sommaren och efter det har jag en rehab period på 9 månader. Jag vill typ inte tänka på att inte få spela innebandy nästa säsong heller, men samtidigt försöker jag banka in i mitt huvud att detta är en liten liten tid i mitt liv, sedan kan jag fortsätta spela eller vad jag nu bestämmer mig för, men jag har inte tålamodet att vänta.

Mamma säger till mig hela att vi får ta en dag i taget, och det är väl det ändå rätta hur segt det än känns.
Idag var en ljusglimt i vardagen med blommorna och det fina kortet från mamma, får väl försöka hitta många många fler sådana så att detta året går snabbt.

Det har varit en känslomässig bergodalbana de senaste veckorna. Den 22 januari spelade vi match mot Örkelljunga hemma på GA hallen. En helt vanlig seriematch som i mina ögon i var särskilt tempomässig och allmänt seg då den spelades en söndag kl 15. Hur som helt var oturen framme. Jag minns knappt hur det gick till för allt gick så snabbt, men att det var vid långsidan av sargen och att det var en kamp om vem som skulle komma först till bollen har jag en svag uppfattning om. Hur som helt skulle jag vända om och känner bara att foten står kvar samtidigt som mina 64 kg rör sig åt andra hållet. Sekunden efter känner jag bara en sådan enorm smärta och jag tror en liten stund att knäskålen är på någon annat ställe än där den ska vara. 
Att jag sedan ligger och skriker och jämrar mig över hur ont jag har, har jag fått efteråt fått höra gjorde ont i många av spelarnas och publikens hjärtan. 
Jag hade så ont och jag trodde nog aldrig jag skulle behöva känna denna smärtan förrän jag skulle födda barn. Visst jag brukar beklaga mig över mycket och gärna gnäller jag lite extra för att få lite mer uppmärksamhet från min närmsta omgivning. Fast just i denna stund behövde jag inte göra mig till med glimten i ögat utan tårarna som rann lägst mina kinder kom från den obeskrivliga smärta jag knappt velat min värsta ovän få känna på.

Det har nu gått ungefär 3 veckor sedan jag skadade mitt knä och i förra veckan var jag på magnet röntgen för att få en slutgilltig diagnos på vad som var av och inte av i knäet. Idag kom svaret och det visade sig att främre korsbandet var av. Meniskerna var absolut inte skadade, men inneledbandet hade tagit lite stryk. Ledbandet läker ihop, men korsband måste man opera om jag ska kunna spela innebandy igen. Det var ju inte riktigt så här jag hade tänkt sluta min innebandy"karriär", men funderingarna kring om jag ska operera eller inte är många.

Självklart är inte innebandyn den avgörande anledningen till en  operation eller inte då mitt framtida yrke också har stor betydelse för att jag ska kunna röra mig fullt i alla lägen.

Ett långt inlägg, men kände att jag ar tvungen att skriva av mig lite. Tror detta får bli en rehab blogg från och med nu, eller kanske en motivations blogg till att fortsätta kämpa mig tillbaka, för just nu känns det som att mina ord om att komma tillbaka bara just är ord.

Jag vill inte ge upp men just nu vet jag inte vad jag har att kämpa tillbaka till. Kanske till att få stå såhär glad på ett poträttkort nästa säsong också?!

Japp, just precis så är. Jag uppdaterar bloggen.

Det mest uppbenbara hade väl vara att uppdatera om flytten till Malmö
och mina tankar och funderaringar kring detta. Men det får vänta
då jag först vill skriva och lägga upp bilder från vår lilla skidsemester
vi var på över Nyår.

Åtta ungdomar eller vuxna (väl själv vad ni vill kalla oss) satte oss i en
minibuss för att bege sig till Branäs, 10mil väster om Sälen ungefär.
Där skulle det njutat till max av skidåkningen enligt mig själv, men även av sällskapet, maten, stugmyset, basubadandet, sällskapsspelen och att fira in det nya året.

Skidåkningen var enlig mig helt okej, och absolut åkbart. Fick nog vara ensam om att tycka detta då Tom ända sedan vi kommit hem sagt till alla vi träffat att skidåkningen var skit och att det bara var is över allt och inte så många backar öppna. Hör till saken att Branäs är inte speciellt stort och de bästa backarna var öppna, sedan att det blev isåkning framåt eftermiddagen blir det nästan alltid i Svenskafjälllen.

Jag njöt till tusen och det tror jag även alla andra i sällskapet gjorde, då stugan var perfekt och allt runt omkring skidåkningen går inte att klaga på.

Jag kan väl bara avsluta med att säga att intresserade får gärna börja spara pengar för nästa gång blir det Alperna !

Tanken var att jag skulle plugga nu på eftermiddagen, och visst än är det inte försent och omöjligt.
Men helt plötsligt ändrades min tråkigt fredagsdag till att hända hur mycket som helst...

Var iväg tidigt i morse för att fixa lite vidare i vårt skolarbete som håller på att ta fart, för att sedan ner till stan och ordna med en present till på söndag, när det är dags att fira sina pappor. Väl hemma kurrade magen lika mycket som kylen ekade tomt och det ända ätbara jag fann var ett paket nudlar. Egentligen gillar jag nudlar och under min Sälen tid åt jag nudlar lika ofta till lunch som en katt sörplar mjölk.
 
Först hade jag nog inte bestämmt om jag skulle eller inte, men sen såg jag det förra veckan och tänkte ja men varför inte. Jag har läst de två första böckerna och tänker någongångläsa det sista också. Jag pratar så klart om att följa Elsas Värld på TV3Play. Andra avsnittet släpptes igår så jag passa på att se det samtidigt som jag åt mina nudlar. Serien är inte riktigt som jag minns boken men absolut roligt och en sådan serier som man nog älskar eller hatar beroende på vilken person man är. Jag vet inte vad jag ska tycka, fast jag tycker hon är pinsam många gånger, fattar inte hur man vill utsätta sig för sådana pinsamheter för att bli känd ;/ Skumt.

Nej nu får jag sätta fart med mina dags bestyr om jag ska hinna bli klar innan det blir mörkt. Ska till M&E ikväll och äta sushi..


bara för att jag är en pluggis..

Mitt tidigare utbrott här på bloggen, var befogat men samtidigt en aning onödigt. Det är inte jag som ska lägga mig i och egentligen vet jag inte hälften om vad turerna fram och tillbaka har handlat om. Vet bara att det är onödigt mycket pengar och jag tycker inte de har skött det snyggt.
Allt har iallafall löst sig till det bästa och alla är nöjda. Nu är Tom tillbaka i Palmstaden iallafall och vi kan förhoppningsvis ses lite mera.
Läs nedan om Palmstadens två nya nyförvarv..

I torsdagskväll blev det klart med herrlagets två första nyförvärv inför den kommande säsongen. Tom Flydalen från FC Helsingborg i SSL och Tom Åkesson från Landskrona Falcons i Allsvenskan ansluter.

Tom Flydalen (t.v i bild), en snabb och spelförande back född 1987 som hunnit med att skaffa sig mycket erfarenhet från spel i bland annat SSL med FC Helsingborg. Senaste säsongen avslutades dock i Malmö FBC efter att inledningen på säsongen med FCH präglats av skador/sjukdomar. Nu väljer alltså Tom att forstätta karriären i Palmstaden, vilket såklart är mycket glädjande. Tom Åkesson (t.h i bild), en man med hjärta för Palmstaden som nu återvänder efter en säsongs sejour i Allsvenskan med Landskrona Falcons. I Tom får vi en snabb och målfarlig spelare som kan användas på flera positioner. Under den senaste säsongen skaffade sig Tom erfarenhet från Allsvenskan med ett av Allsvenskan då bästa lag. Vi får alltså tillbaks en än bättre Tom än den som lämnade oss senast. Varmt välkomna till Palmstaden Tom-Tom!